Igår när jag for på min tidiga träning och lämnade tjejerna i min käller lämnade jag min dator med dom också.Då hade dom srivit en saga när jag kom tillbaka.

Det var en gång en liten kalv som hette Sture. En morgon var Sture ute och plockade gröna lingon för han tyckte de var finast.

Men eftersom det var vinter så gick det ej att finna några lingon. Eftersom han visste att människor flyttade in i hus under vintern så trodde han lingon gjorde likadant. så han

Ringde 118 118 och frågade efter adressen till de gröna lingonen. Men Sture var en kalv, och människor förstår inte kalvspråket. Så Sture fick ingen hjälp av 118 118.

Detta gjorde Sture mycket ledsen så han bestämde sig för att skicka en arg insändare till Vk om

Att människor borde lära sig kalvspråket. Men som vi alla vet är det mycket svårt att skriva på en dator om man har klövar, så det blev lite svårt att läsa.

Redaktören på VK som varit kalv i sitt förra liv förstod hur Sture kände och satt in insändaren i tidningen.

Tyvärr förstod inte läsarna, då de inte varit marsvin och inte kalvar i sina förra liv, vad Sture skrivit. Men redaktören på VK tyckte synd om Sture och bjöd hem honom till sitt hus.

Redaktörens fru som varit ödla i sitt förra liv tyckte att Sture var mesig (det är nämligen ännu färre som förstår ödlespråket)

Men även om Redaktörens fru var lite konstigt så trivdes Sture tillsammans med redaktören.  Den 15 juli gjorde redaktören slut med sin fru och började

Dejta Sture istället. Det var lite problematiskt, då kalvar oftast inte släpps in på restauranger. Men redaktören var en högt uppsattman så han köpte en egen restaurang till sig själv och Sture. Det var en mycket trevlig tid Och en morgon gick Sture till guldfynd för att köpa 2 ringar han hade nämligen tänkt ta hål i öronen, han tyckte det skulle se coolt ut.

Eftersom kalven Sture och redaktören nu var kändisar i Umeå tyckte personalen inte det var konstigt att en kalv köpte örhängen och gav honom ringarna gratis föra att de tyckte han var så söt.

Men redaktören blev ursinnig då han såg hur Sture hade förstört sina öron, redaktören ville aldrig se honom igen. Sture blev jätte ledsen han älskade ju redaktören, så köpte redaktörens favorit blommor

Och gav dem till honom när han kom hem. Redaktören blev gladare och gav Sture en hink gröna lingon. Sture blev jätteglad.

Nu behövde Sture inte längre redaktören så han begav sig hemåt till sin äng och gifte sig med ett mjölkpaket. Redaktören var helt förkrossad men bestämde sig för att gå på en promenad, han möte sitt livskärlek, geten Harald, och de levde lyckliga i alla sina dar. The end <3



/IDA