2 December

"Hörni, kolla här!" Elsa pekade på sin datorskärm. Jenny och Hugo lutade sig mot henne för att titta.
"Tomten?" Hugo gav Elsa en frågande blick. "Vem är det?"
"Inte vet jag. Någon som har gjort en fejkanvändare säkert."
"Tänk om det är den riktiga tomten?" föreslog Jenny.
"Vad ni är töntiga" Hugo vände sig tillbaka till sin egen dataskärm. "Tomten finns ju inte"
"Nä... visst ja." Jenny vände sig mot sin egen datorskärm igen.
"17 gemensamma vänner. Ska jag typ... adda honom?" frågade Elsa.
"Vem bryr sig" mumlade Hugo.
"Jag gör det. Haha, jag är kompis med tomten! Asså jag måste blogga om det, så sjukt kul!" sa Elsa. "Jenny du måste också adda honom!"
"Okej" svarade Jenny och skickade en vänförfrågan till Tomten, nyfiken på om det kunde vara den riktiga. Men det kunde hon inte säga högt. "Vi börjar om fem minuter. Vi borde gå snart."
"äsch" sa Hugo och satte på sig hörlurarna han kopplat in i datorn.
"Nej men jag måste bara blogga lite först jue." sa Elsa utan att släppa datorn med blicken. "Så coolt då kan man skicka sin önskelista via facebook, haha!"
"Seriöst. Du är femton. Du kan inte skicka önskelistor till tomten." sa Hugo utan att släppa skärmen med blicken.
"Amen det är ju inte på riktigt, bara för skoj skull lixom. Jag ska typ skriva till han nu" Elsa klickade in på Tomtens profil. "Kolla det är flera som skrivit till honom i hans logg! Och han har skrivit också! Asså det är typ tomten på riktigt!" Elsa börjar läsa på tomtens logg. "åh men shit, kolla!"
Jenny och Hugo lutar sig mot hennes skärm igen. Elsa pekar på en statusuppdatering skriven av Tomten.
"JAG ORKAR INTE MED DET HÄR LÄNGRE! DET VAR DEN SÄMSTA IDÈEN JAG NÅGONSIN FÅTT! JAG KOMMER ALDRIG MER TILLBAKA TILL DENNA HEMSIDA! JAG SKALL GÅ I IDE OCH INTE KOMMA FRAM IGEN FÖRÄN SNÖN SMÄLTER BORT! JAG ORKAR INTE MED DETTA LÄNGRE! ADJÖ!"
"En emo-tomte. Så jävla töntigt." skrattade Hugo och vände sig tillbaka till sin skärm igen.
"Amen gu så hemskt! Jag blir fan rädd på riktigt!" Sa Elsa upprört.
"Jaa, eller hur!" Instämde Jenny.
De satt tysta en stund. Hugo var inne i ett spel han nyss köpt, Elsa fortsatte att läsa på Tomtens logg och Jenny satt tyst och funderade.
"Asså hallå, vi måste ju göra något!" utbrast Elsa efter en stund.
"Ja... Men vad?" undrade Jenny.
Elsa skrattar. "Typ... åka till Tomteland och rädda julen! Haha, fatta vad mycket läsare jag skulle få till min blogg! Jag skulle kunna göra en ny kategori! 'Elzzie räddar julen!' Så himla awesome det skulle bli!"
"Amen är du seriös? Jävla noob. Tomteland finns ju inte, fattaru?" Hugo smäller igen locket på sin laptop och lyfter upp den. "Skulle vi gå till lektionen eller va?"
"Amen så himla tråkig du är! Man kan väl skoja lite i alla fall?" Elsa reser sig också och Jenny hänger med.
Tillsammans går de under tystnad genom skolans korridorer, omedvetna om deras kommande äventyr.

1 December

Data nissen Per-Göran tittade förskräckt på pappershögen som låg på tomtens skrivbord, det var nu inte långt kvar till jul och bordet var helt överfullt med papper.”Jag blir galen på allt papper!” skrek han förtvivlat, han önskade verkligen att det fanns ett enklare sätt att få in alla önskelistor. Plötsligt fick han en idé han hade läst på internet om något som kallades för facebook, ett väldigt populärt socialt nätverk som nästan vem som helst kunde bli medlem på. Om tomten skulle bli medlem där så skulle de kunna ta emot önskelistorna den vägen. Nu var han bara tvungen att övertala tomten om vilken fantastisk idé det var. Men den stora mannen var inte svårövertalad efter att ha delat ut julklappar till så många barn under en lång period så hade tomten nästan blivit lite för snäll(något som nissarna utnyttjade då de ville få sin vilja igenom) Så fort tomten hade tackat ja började data nissen göra i ordning en facebook användare till tomten. När den var klar så förklarade och visade han tomten hur det fungerade. När han var klar frågade tomten lite ängsligt ”Men Per-Göran är du säker på att detta är en så bra idé? Per-Göran fnös ”daaa… vi lever i 2000-talet nu, inte kan vi hålla på med sådana omoderna saker som papper förstår du väll” Tomten nickade lite slött och Per-Göran lämnade tomten ensam med facebook och gick för att se om det fanns något annat för honom att göra.

Dagarna gick och tomten kollade sin facebook dagligen, det kom in flera tusen vänförfrågningar och ännu fler meddelanden vällde in var dag. Nissarna tyckte det var bra att tomten skötte alla önskelistor via facebook då de gav dem utrymme att spela tennis i arbetsrummet utan att behöva oroa sig för att förstöra något. Men morgon den första december märkte nissarna att något inte riktigt stod rätt till i tomtens verkstad. När de kom ner på morgonen så fanns det ingen glad tomte som mötte dem vid frukostbordet, datorn var inte på som den brukade och allt var mörkt. Nissarna blev oroliga och började långsamt söka igenom den stora verkstaden ”Tomten var är du?” Ropade den lilla nissan Sibylla men inget svar. Snart började även de andra nissarna ropa och tillslut hittade de tomten i renarnas inhägnad inbäddad i en av de magiska julklappsäckarna.”Tomten hur är det fatt? Frågade Sibylla som var en av de mer ansvarstagande av tomtens nissar. ”TA BORT PLINGET! JAG VILL INTE BLI KOMPIS MED ER! NEEEEEJ NEEEEEEJ INGA FLER MEDDELANDE TA BORT DEM!” Skrek tomten om och om igen. Nissarna tittade förskräckt på varandra facebook hade tydligen gjort honom galen. De följde honom in i hans sovrum och stoppade om honom i den stora sängen. Några sprang iväg för att koka varm mjölk åt tomten men det slutade illa då de brände mjölken och krossade koppen. Några andra började tillverka julklappar men ingen visste med vad de skulle börja med. Utan tomten var verkligen nissarna inte något att hurra för. Problemet med dem var att alla skulle göra saker på sitt sätt något som inte fungerar i en verkstad där alla måste hjälpa till. Denna jul såg inte ljus ut men vad nissarna inte visste var att hjälp skulle komma mycket långt ifrån tomteland.


Nyare inlägg
RSS 2.0