Det var totalt kaos i tomtensverkstad;

Pakets-inslagnings-nissarna hade ockuperat matsalen och höll på att sakta äta sig igenom tomtens grötlager, de hävdade att julen inte skulle bli av så de hade inget jobb. Leksaks-tillverkar-nissarna hade alla brutit ihop och låg i sprida högar på golvet, gråtandes. De äldsta nissarna krävde pension. De yngsta krävde nya arbetsuppgifter. Nissen som höll koll på vilka som varit snälla hade gått ut i strejk och Tomtens närmaste Nisse rev sig i håret av förfäran. Det såg ut som att Julen inte skulle bli av. Per-Göran visste inte vad han skulle ta sig till, han var ju orsaken till allt detta.

”Per-Göran” vid foten av hans stol stod en mycket liten nissa, kläd i en allt för stor luva.

”Vad vill du? ”

”Jag vet ett sätt att fixa allt” Den lilla nissan nåde knappt upp till stolsitsen

”Det tror jag säkert, låt mig vara!” Per-Göran hade ingen lust att lyssna på vilken en konstig och orealistisk idéer den lilla nissan kunde tänkas ha.

”Vi använder oss av den magiska mackapären!” Den magiska mackapären var en stor rund sak som stod mitt i Tomtens verkstad, ingen visste vad den igentligen gjorde men legenden sa att den skulle hjälpa dem som var i nöd.

”Det är en saga, gå och gör något annat nu!” Eftersom att ingen tycktes vilja lyssna bestämde sig den lilla nissan, som hete Lillemor, för att ta saken i egna händer. Det dröjde inte många minuter innan verkstaden fylldes av ett högt ljud och sedan ett skarpt ljussken, den magiska mackapären hade blivit aktiverad.

Samtidigt lång där ifrån gick tre högst ovetande tonåringar mot sin lektion.

”Men kom igen, är ni tröga eller?” Hugo stönad när de för tredje gången hamnade i samma återvändsgränd.

”Förlåt” stammade Jenny

”Men ge dig Hugo, du är ju liksom lika vilse som vi typ” Elsa slängde med sitt hår och stirrade argt på Hugo.

”De var du som ville gå på lektionen, hade det inte varit för dig så hade vi inte varit vilse” Hugo blängde argt tillbaka.

Ungdomarna började tyst att gå igen denna gång genom en annan korridor, en korridor de inte kände igen. Efter ytligare en stunds tystnad stod de tre ungdomarna utanför en dörr.

”Vars tror du den leder?” Det var Hugo som bröt tystnaden

”Men hallå öppna dörren så får vi se, är du dum eller?” Elsa var fortfarande sur på Hugo

En stund stod Hugo med handen på dörrhandtaget innan en lätt knuff från Jenny fick honom att trycka ner handtaget och skjuta upp dörren, plötsligt fylldes korridoren med ett bländande ljussken och där det tidigare ståt tre vilsna tonåringar var det nu bara en tom och öde korridor.