21 December
Nästa morgon överraskades de när de kom ned till köket. I änden av det långa köksbordet satt Tomten, insvept i så många filtar att han liknade en gammal indian kvinna. Han åt långsamt ur en skål gröt med tom blick. Ungdomarna stannade till en stund i dörröppningen, rädd att tomten skulle få ett utrbott på dem för att de var i hans verkstad. Men då Tomten inte verkade ta notis om dem smög de sig förbi Tomten och fram till Tomtemor som lagade julgröt vid en gigantisk kastrull.
"Du fick upp honom ur sängen?" sa Elsa.
"Klart. Efter ett mycket långt äktenskap vet jag hur man hanterar Tomtens deperissioner" svarade Tomtemor vänligt.
"Hur mår han?" Frågade Jenny oroligt.
"Inte bra, men han mår inte sämre i alla fall. Vi får se hur lång tid det kommer ta innan han återhämtar sig."
"Awesome" sa Hugo och tittade på Tomten.
"Han har sig själv att skylla." fortsatte Tomtemor, och lät inte så vänlig längre. Dumma tok, att ens försöka sig på något som Facebook... Hans hjärna är alldeles för gammal för sådant skräp. Och att lämna mig för den där otäcka..." hon hejdade sig och tittade på ungdomarna.
"Mina klagomål och svordomar är inget för barnaöron. Kila ut i verkstaden och se om ni kan göra något för nissarna.
Ungdomarna lämnade Tomtemor och hörde henne fortsätta muttra över tomten och hans nya fru när de gick ut till renhagen. Där hade nissarna placerat rullband som renarna sprang på. En lång (i nissemått) och spinkig nisse peppade dem att fortsätta springa.
"Jaha, då har man sätt allt" skrattade Hugo åt den bisarra synen.
"De börjar vara i god form nu" sa den spinkiga nissen som sett ungdomarna komma. "De bör vara klara till jul."
"Asbra!" Elsa tog fram sin mobil och tog en bild. "Måste blogga om det här!"
Kommentarer
Trackback
